The Bus

Sorgens svarta skepnad stiger på bussen idag, tunga andetag i tystnad - håller sig krampaktigt fast i trasiga skuggor från gårdagens smärta. De tunga regnmolnen som släpper sina tårar- för det vackra i vår tid. En människas liv är värdefullt när ögon möts i ett viskande djupt andetag. Sorgen följer med på resan i livets landskap, en medpassagerare vart vi åker i skogar, berg och dalar. Sorgens svarta skepnad stiger på bussen idag- ett andetag i tystnad- du och jag.
 
vart än vi går.
 

A sorrow-black shape arises on the bus today, Heavy, silent breaths r

emain desperately stuck in the broken shadows of yesterday's pain. These heavy clouds that drop their tears do it beautifully. A person's life is precious when eyes meet in a whisper deep breath. A grief accompanies this journey through life's landscape... a fellow passenger with us wherever we go. A sorrow-black-shape is arising on the bus today - a breath of silence - enwrapping you and me.

Death - the wedding night

Dödens vackra jungfru träder fram i sin vita skrud - sakta skrider hon till altaret fram - går dig till mötes, i livets sista bröllops dans. Oskuldens vita slöja dras bort- föds igen till diktens melodi, och minns kärlekens eviga skönhet, som drömmens skepp på väg mot land. Nakna står vi, hand i hand, nu nalkas en helig förening mellan mörker och ljus, över jord och land. Själens renhet är så långt bortom straff och syndens tal. Låt mig lägga mitt huvud vid silkeslent jungfrubröst, vila i visdomens barn- än en gång, kan friheten hjärta slå igen.
 
Death's beautiful maiden emerges in her white attire - slowly moving, she goes to the altar front—up to meet life's final wedding dance. The innocent white veil is pulled away - born again in the poem's melody to remember love's eternal beauty as a dream ship heading for land. Naked we stand, hand in hand, now approaching a sacred union between darkness and light, of my soil and land. Purity of soul is so far beyond any punishment of sin. Let me lay my head at the silky virgin breasts, rest in wisdom's child—than once again, meet freedom's heart beating. /Ingela

In My Depth

Musiken från djupet, som spelas men inte hörs i allas öra, som rymden själv med evighetens klang. En vidunderlig känsla som är öppen och klar, vilande och stor. Tygdlös svävande i ett tomrum av kärlek, där den öppna dörren leder till ett ställe där inget är separerat. Musiken från djupet i mig förenar mig med världen, trots känslan av förlamande oro.
 
Music from the depths, played but not heard by everyone's ear, though space itself rings with eternity. A magnificent feeling that is open and eager, resting and large. Weightlessly floating in a void of love, an open door leads to a place where nothing is separate. Music from my depths joins with the world, despite a sense of crippling anxiety.