nnnnnnn

En ros i sin vackraste blommning, växer i myllan  mörk, hjälper moder jord att föda den aska som ligger så gömd. Se solen den skiner på allt levande idag och deras fördolda dvala. Allt väcks upp till liv, när födelsens smärta . En ros i sin vackraste blommning går också till söms under nattens svarta mantel, 
 

rädsla

Så rädd att vara och inte förbli, lika stor är skräcken för evighetens eufori. Släcka och utplåna, och vara ett förevigt ljus. Vad är livet-döden? det finns ingen början, det finns inget slut. Tankarna snurrar men hjärtat är stilla, Tidsperspektivet rimmar så illa. Vilar med rädslan för rädslan att födas och dö, allt försvinner men kommer upp i tö. Smärtan att komma till liv eller lämna- samma kärlek följer rädslan och efterlämnar inga spår.
 
So afraid of being and yet not remain, as great is the fear of eternal euphoria. Extinguish and blot out, and be an eternal light. What is the life-death? There is no beginning; there is no end. My thoughts spin but the heart is still: time's horizon rhymes badly. Rests with the fear of the fear of being born and dying, all försviiner comes up in the thaw. The pain that comes to life, or left-same love is the fear that leaves no trace.

Det Vilda kallar

En viskning från kogen hemligate sal- naket ropar, ropar det vilda,  låt oss gå, djupare