Vindens Barn

Jag är ett vindens barn, som lämnar mitt osynliga spår om jag måste gå. Sanningens viskningar lämnar tystheten innan frihetens vingar lyfter mig, lik känslan när diktens lätthet når hjärtat. Jag är ett vindens barn, som älskar luftens vågor, mot naken sårbar hud.  Om jag måste gå, hem för att kyssa mitt hjärtats ro- kom då ihåg, jag är ett vindens barn av luft och ljus.....som förstår de tunna grenarnas röst i stormig natt.
 

vilar

Livet vilar mjuk i tillitens famn som när vinden finner stillhet i nakna träds enkelhet. Vita vingar så oskuldsfullt flyger vidare efter den obarmhärtiga nattens erövrare, som försökte förråda den renhet som finns i rosa skyars bedårande skönhet. Livet vilar mjukt i skaparens kärlek, på hemlig grund som när daggen på ett blad vilar i morgonens grynings strålar. Det finns ett mörker som vilar i sin egen skugga som när livets ljus lyser igenom sorgens svarthet.... det finns en tysnad i mig som vilar.

Take all suffering in

Det osynliga, porlande blodet, djupt från den mörka jorden och den ljusa himmelen. Lidandet finns i mig.