Allt jag är

Allt jag är finns i mörkrets djupa grund, där smärtan vill smekas ömt av andetaget som inte glömt livets känslighet, som när diktens flod flyter sakta i mig. Allt jag är finns i denna stund, i ljusets tystnad, värmen sprids till hjärtat som minns skönheten, vilande i gryningens sken. Allt jag är, utan början eller slut...en oändlighet av vågor så mjuka.

Erika

kristallers klarhet faller mot orörd snö- du somnar tungt, omgiven av tusen glittrande liv. I vita skärvors mönstret är är allt förlåtet. Du vågar låta skönheten stanna, trots en frusen värld när grönskan vissnar och dör. Himmelen fylls av stjärnors berusande sång, när en vacker själ ljudlöst möter evighetens ljus....

My Old House

Ödehuset vid livets slut, minns att stjärnorna ler under sömnen, hjärtat drömmer om evigheten.....döden är ljus som solen, om vi blir vänner en dag. Vägen genom sorgen, tvivlet, tomheten går igenom livets natt, nakenheten som föds i soluppgångens strålar, känns som vingar när tårar faller.
Knäböjer inför godheten.
 

Old house, at the end of your life, remember that stars smile during sleep, as hearts dream of eternity... and that death is bright as the sun... if we just become friends with it one day. The road through sadness, doubt, emptiness go through life's dim night; but nakedness is born in the rays of the rising sun—and this feels like wings when tears fall. I kneel before goodness.