Det Vilda kallar

En viskning från kogen hemligate sal- naket ropar, ropar det vilda,  låt oss gå, djupare

Erika

Kristallers klarhet faller mot orörd snö- du somnar tungt, omgiven av tusen glittrande liv. I vita skärvors mönstret är är allt förlåtet. Du vågar låta skönheten stanna, trots en frusen värld när grönskan vissnar och dör. Himmelen fylls av stjärnors berusande sång, när en vacker själ ljudlöst möter evighetens ljus....
 
Crystaline clarity falls against virginal snow, falling asleep heavily, surrounded by a thousand glitters of life. In white skärvors pattern is everything is forgiven. You dare let the beauty stay, despite a frozen world, as vegetation withers and dies. Heaven is filled with stellar intoxicating vocals, as a beautiful soul silently faces the light of eternity ....

Black Ash on Snow

Hur ska jag kunna följa stormens blinda öga, ett djup av mörker där våldet får ta plats. Det handlar inte om ögon, utan den svarta korpens vingar som skuggar klarhetens väg i en förvirrad tid. Hur ska jag kunna leva så välsignad, när världens hjärta brinner med sån intensitet, som svart aska smälter ner i den vita oskuldsfulla snön. Låt mig få leva denna vackra dag inför ditt leende. 
 

How will I be able to follow the storm blind eye, a deep darkness where violence may take place. It is not the eyes, but the black raven wings trailing a clear road in a confused time. How can I live so blessed, when the world's heart burns with such intensity that black ash melts within white virginal snow. Let me live this beautiful day before your smile. <Ingela

Kategori: Life, Poetry; Taggar: Ingela Axkrants, dikt, poem, spiritual poetry;