tacksamhet

När natten träder in och inget är som förr, när livets svarta händer knackar på någons dörr, då skyddar ljusets vingar den trötta matta själ, en tidsresenär, en kär vän säger farväl. 

rädsla

Så rädd att vara och inte förbli, lika stor är skräcken för evighetens eufori. Släcka och utplåna, och vara ett förevigt ljus. Vad är livet-döden? det finns ingen början, det finns inget slut. Tankarna snurrar men hjärtat är stilla, Tidsperspektivet rimmar så illa. Vilar med rädslan för rädslan att födas och dö, allt försvinner men kommer upp i tö. Smärtan att komma till liv eller lämna- samma kärlek följer rädslan och efterlämnar inga spår.
 
So afraid of being and yet not remain, as great is the fear of eternal euphoria. Extinguish and blot out, and be an eternal light. What is the life-death? There is no beginning; there is no end. My thoughts spin but the heart is still: time's horizon rhymes badly. Rests with the fear of the fear of being born and dying, all försviiner comes up in the thaw. The pain that comes to life, or left-same love is the fear that leaves no trace.

A womens breast

Det är så enkelt att älska oskuldsfullhetens mjuka kropp, så rosa så skimmrande som den ädla blommas knopp, då sjunger näktergalen sin aftontröst till älderdommens bortglömda moderliga bröst. Det är så enkelt att se det vackra i det vackra, men svårare att känna skönheten i det fördolda, där hjärtat brustit i livets strid, och glömd är minnenas skira regnbåges tid. Känn då hur hjärtat pulserar, bakom skönhetens draperi, bortom lustens eufori.