Det Vilda kallar

En viskning från vindens djupaste sal- naket ropar, ropar det vilda,  låt oss gå. 

Allt jag är

Allt jag är finns i mörkrets djupa grund, där smärtan vill smekas ömt av andetaget som inte glömt livets känslighet, som när diktens flod flyter sakta i mig. Allt jag är finns i denna stund, i ljusets tystnad, värmen sprids till hjärtat som minns skönheten, vilande i gryningens sken. Allt jag är, utan början eller slut...en oändlighet av vågor så mjuka.

Erika

kristallers klarhet faller mot orörd snö- du somnar tungt, omgiven av tusen glittrande liv. I vita skärvors mönstret är är allt förlåtet. Du vågar låta skönheten stanna, trots en frusen värld när grönskan vissnar och dör. Himmelen fylls av stjärnors berusande sång, när en vacker själ ljudlöst möter evighetens ljus....