The Great Stillness

En stillhet vidgades i mig; mjuk som fågelns vingar i vila, när den ska landa i trädets högsta topp. Tillit när vinden sover att den snart ska blåsa i mitt ansikte igen. När det blir tyst i hjärtats djupa sal, går jag i ljuset och sanningen, fast jag inget ser. Den stora stillheten ror min båt i hamn, hem till det okända som jag alltid vetat. Tystnaden rör sig långsamt och berör varje cell i min kropp, när skärvor har lagt sig till ro och somnat in. Mellan andetaget finns det lugna
 

A hush widened in me, soft as a bird's wings at rest when in glides in to land in the tree's highest branches. I trust when the wind is asleep that soon it will be blowing in my face again. When it gets quiet in my heart's deep hall, I walk in the light and truth, though I cannot see clearly. The great stillness guides my boat into a safe harbor. I am home to the unknown that I have always known and knew. Silence is slowly moving and touching every cell in my body. When all my broken pieces have calmed and fallen into rest and sleep, between each breath is stillness.

Yoga Festival

Beautiful people at the Yoga Festival.
Kategori: Life Taggar: Angsbacka,, relationships, yoga,, Yoga Festival;

In the Little I Understand the Big

Den lilla snigeln kommer från ingenstans och rör sig långsamt framåt och tillbaks igen. Antennarna gör den uppmärksam på livet runtomkring. Det stora bladet ser lockande gott ut; det är så ljuvligt som trädens första grönska på våren. Det våta gräset pussar och varje ögonblick är nytt och snigeln lever en stund i ödmjukhetens land. Det tunga huset är den sanna verklighetens realitet i allt det sköra. Tiden den lyser med sin frånvaro och snigelns väg är lång. Bladet har vissnar, det finns inget att förstå? inget att förlora och inget mål att nå. Snigeln reser från ingenstans till ingenstans, långsamt framåt och tillbaks igen.

The small snail comes out of nowhere and slowly moves forward and back again. Antennas are aware of life all around. The large blade looks enticing plump; it's the wonderful first green of spring. The wet grass kisses and every moment is new for a snail that lives for a while in humility country. The heavy house is the true reality of all that is fragile. Meanwhile, the snail's path is long. The blade has withered; is there nothing to understand? Nothing to lose and no goal to reach. The snail traveling from nowhere to nowhere, slowly forward and back again.
/Ingela

Kategori: Life Taggar: Ingela Axkrants, freedom, poetry, poetry of life, spiritual poetry;