A Victim

En gång ville jag vara ett offer, och såg det i andra. Jag plockade blommor, som vissnade och trubaduren på vägen slutade sjunga. Sorgen fick inte vara ett svart, svart hål, utan skulle fyllas med ljus. När smärtans mörker närmade sig, kramade jag dess hand och smakade på dess blod. Det fanns ingen skillnad på mörker och ljus, gott och ont- endast jag själv med friheten att uppleva livet som det är, med alla nyanser, smaker, dofter.... En gång ville jag vara ett offer- så skönt att i den eviga vilan få somna och vakna.
 
One time, I wanted to be a victim, and saw it in others. I picked flowers that withered, and a troubadour on the road stopped singing. Then I found grief found not to be a black, black hole, but rather filled with light. When the dark pain approached, I hugged its hand and tasted its blood. Then there was no difference between darkness and light, good and evil — but only myself with the freedom to experience life as it is, with all the nuances, flavors, and fragrances... One time I wanted to be a victim: but oh, it is so beautiful to be in the Eternal rest where I get to lie down to sleep... and wake up.
/Ingela
Kategori: Life, Poetry; Taggar: Ingela Axkrants, a beautiful life, dikt, enlightenment, freedom, grief, poem, poesi, poetry, victim;

My Path Through Time and Space

Det går en vind genom tiden, stilla, stormande- en ny tid nalkas igen och igen. Något oväntat sker- en förändring när någon tar ett steg mot en vän och ger ett leende i tystnaden. Finns det någon början eller slut? en gren som växer ut. Jag ser tiden i löven som faller och stjärnors enorma storhet. Min väg genom tid och rum där mörkret och ljuset möts när en människa dör. Tankar som försvinner i tidens eter och minnen som ler. Skönhet av fragila andetag- en stund så kort, men det är allt jag har, i evig tid. Allt bleknar bort- försvinner i vinden som stjärnstoft.
 
It's a breeze through time, still and stormy—a new era is approaching again and again. Something unexpected happens—a change when someone takes a step towards a friend and brings a smile in silence. Is there any beginning or end?  A branch growing out. I see the time in the leaves that fall and in the star's tremendous greatness. My path is through time and space where darkness and light meet when a person dies. Thoughts disappear in the time's ether, and memories are smiling. Beauty of fragile breath—a while so short, but it's all I have in eternity. Everything fades away, and disappears in the wind... like stardust.
/Ingela
Kategori: Life, Poetry; Taggar: Ingela Axkrants, a beautiful life, dikt, mystical poetry, poesi, poetry, time,;

Song of a Broken Child

(Let us be good to our little children, and apologize to them when we fail. They remember.)

When a child has no true tongue for pain
and its father’s lips are sapped
by a billion cares,
and the first real cry for help is met with rage
then fear scribbles blank each black page.
Who said that learning is about a’s or f’s
or that the world is less then imagination's meat?
A father who shakes with fury breaks a spine
and no one celebrates a broken child with bubbled wine.
/Blake Steele

Kategori: Life, Poetry; Taggar: Blake Steele, Ingela Axkrants, a beautiful life, children, love poetry, raising children;