Migratory Birds

 
Det kommer tusentals flyttfåglar till vår värld, som alla sjunger sina unika sånger, som antingen kan beröra eller skrämma. En del har sorg tunga vingar, röda av blod där spetsarna slår smärtsamt mot tinningen, hårt mot redan sargad kropp. De lämnade sitt trygga träd, sitt sista blad för ny spirande grönska att lära känna. Flyttfåglarna förtjänar att mötas av kärlek och respekt, då kan Hjärtan läka och vingar växa ut igen; flyg igen min vackra fågel, hitta den plats där du är redan fri med vingar lena som sammet.
 

There, thousands of migratory birds in our world, all singing their unique songs, which can either tenderly touch us, or intimidate. Some have wings, heavy with sorrow, red with blood, where the tips turn painfully against the temple, hard against the already wounded body. They left their safe tree, and its last leaves, to get to know new budding greenery. Migrating birds deserve to be met with love and respect, so their hearts can heal and wings grow back. Fly again my beautiful bird: find the place where you are already free, with wings soft as velvet.

/ Ingela 

Kategori: Life Taggar: Ingela Axkrants, Paul Kerr, art, poem, poesi,, poetry;

The Last Step on the Stairs

 
Mossbeväxt är trappan och räcket har fått sprickor på ålderns höst. Ogräset vandrar och blommorna sover i rabatten sedan länge. På den tomma platsen sitter minnet, mjukt och varmt, och jag återvänder med öppet sinne till vårt möte den dagen. Tyst slocknade din röst när trötta fötter ville följa lyran och sången igen. Du var redo att följa ljuset och dö till evighetens morgon. Det kändes så tomt efter dig; solens ljus gick ner för att sedan stråla starkare igen. Det sista steget på trappan tillhör oss, så här vill jag sitta en stund och tänka på dig, kära vän.  
 

The stairs are mossy and railings have cracked from old age. Many weeds are wandering, and the flowers here have been sleeping in the garden for a long time. On an empty spot sits an memory, soft and warm, and I return with an open mind to our meeting that day. Quietly your voice grows extinct, though your tired feet would follow the lyre and singing again. You were ready to follow the light and die for eternity each day, or tomorrow. It felt so empty without you; the sun's light went down and then radiated stronger again. The last step on the stairs belongs to us, so here I want to sit for a moment and think of you, my dearest friend.

/Ingela

Kategori: Life, Poetry; Taggar: Ingela Axkrants, a beautiful life, life poetry, memories, poem, poetry about women,, poetry of love,, women's poetry,;

The Vitality of Life

Livskraftens osynliga band, går från hand till hand och håller våra hjärtan samman och den natur som vi alla är en del av. Ändlöst lång är vår väv tillsammans; havets vågor och hennes smärta, allt är en del av mig och allt jag bär tillhör även dig. Ensamheten, den stora, gråter ibland på avstånd, men samhörigheten är nära och kan kännas genom det öppna fönstret, där alla världar kan mötas, där inget är åtskillt från dig. Döden och livets lund av gemensam stund.
 

Power and vitality, an invisible band going from hand to hand and keeping our hearts together in this Nature that we are all a part of. Limitless is the fabric that unites us: even the ocean waves share our pain. Everything is a part of me and everything I wear also belongs to you. The loneliness, the immense, sometimes cries in the distance, but the affinity is close and can be felt through this open window within, where all worlds meet, where nothing is separate from you. Death and life are simply a garden of shared moments.

/ Ingela

Kategori: Life Taggar: Blake Steele, Ingela Axkrants, Love,, dikt, hippie chic blog, kärlek, life poetry, poem, relationships;