Seeing the Motherly Darkness

När inget ljus eller hopp finns, känns det vaggande mörkret, behagligt tryggt, som ett moderlig hjärta, där kärlek flödar ut från samma plats som lidandet.  Det dansande mörkret idag vilar i sin egen skimmrande existens, så kvävande att alla tankar smälter - mjukt i sitt eget hav av stjärnor. Jag solar i nattens mörker, när inget hopp eller rädsla längre finns. 
 
When no light or hope exists, it feels like a rocking darkness, a pleasant confidence, like a motherly heart, where love flows out from the same place as the suffering. The Dancing darkness today rests in its own shimmering existence, so stifling that all thoughts melt - soft in its own sea of stars. I am basking in the dark of night, when no hope or fear lingers./ Ingela
Kategori: Death, Life; Taggar: Ingela Axkrants, dikt, love poem, poetry, soul,, women's poetry,;

My Beautiful Friend

Du ror din båt till en annan strand- kysser vinden från frihetens land. Ett ögonblick, när döden andas in det liv som var, inga tvivel om den renhet ditt hjärta bar. Det finns ingen nöd- det finns ingen död, när vågorna tystnar och allt blir stilla, i evighetens timma. Allt blir kvar- du är det vackraste havet som livet gav. Nu somnar vågen vid kärlekens sanna strand- du smeker din syster och broder med hand så mjuk- du är nu inte längre sjuk. 
 
You move your boat to another beach and kiss a wind blowing from the land of freedom. For a moment, when death receives the life that was, there is no doubt about the purity of your heart. There is no suffering, for there is no death. It is as when the waves stop and everything becomes still. In eternity's hour, everything remains; you are in the most beautiful sea that gives life. Now go to sleep little wave at true love's shore; you caress your sisters and brothers with soft hands, for you are no longer ill. 
 
Ingela
Kategori: Death, Life; Taggar: Ingela Axkrants, a beautiful life, death, eternity, life and death, spiritual life;

A Whispering

Någon säger... allt du gjort delas av oss alla, så känn dig överens med tiden och släpp min hand, vi kommer att mötas på annan strand. Någon viskar i ditt öra- Det är inte farligt att dö. Ett blekgult löv seglar mot marken och du drar ditt sista andetag. Jag öppnar fönstret och låter luften sakta fylla dig med evighetens ljus. Därute i mörkret tänds en ny stjärna och natten doftar döda löv som täcker dina spår på marken; försvunnet och uttorkat och allt är förlåtet. Någon gråter osynliga tårar av glädje för att du finns i lövet som faller mjukt och stilla. En röst säger att inget är ett under. Rösten är min.

(Remembering the death of an old man)

Someone says ... all you've done is shared by us all, so agree with this time and release my hand; we will meet in another place. Someone whispers in your ear, ‘It is not dangerous to die.’ A pale yellow leaf drifts towards the ground as you draw in your last breath. I open the window and let in a gentle, warm breeze to fill you with the light of eternity. Out there in the darkness shines a new star as the night smells of dead leaves that now cover your tracks on the ground. They are lost and crumpled, and all is forgiven. Someone is crying unseen tears of joy because you are in this leaf that falls softly and quietly. A voice utters nothing in wonder! The voice is mine.

/Ingela

Kategori: Death Taggar: 3 tips, Ingela Axkrants, death, dikt, död,, life poetry, love poetry, poem;