I Couldn't Use Words

Ett liv i ordlöst mörker och ljus- med en öppenhet och rymd, som ett oändligt hav av blommor på vildvuxen äng. Jag kände dig genom den milda doften av daggvåta rosenblad ; Smak av mormors Mandelskorpor och plommonpaj. Alla ord jag sagt och alla möten, minnen var borta, endast pärlan av glas visade sitt ansikte mot världen. Transperant och klar, fragil och skör, obeväpnad och naken på livets scen. Efter uppvaknandet från dödens virvel, till ett nytt seende, en ny verklighet. Ett fallskärmshopp från ett oändligt hav av blommor till nattsvart värld. Ord rymdes inte, utan skönheten levde i sången, smekningen, doften och seendet. Allt fick läras om på nytt- världen rycktes bort under mina fötter och jag skapade en ny grund att stå på. Ett liv i ordlöst mörker och ljus- möjligheter, öppenhet och rymd, som ett oändligt hav av blommor på vildvuxen äng.
/Ingela
 
English
 

A life of wordless dark and light, with openness and space, as an endless sea of flowers in an overgrown meadow. I knew you by a mild scent and dewy petals; a taste of Grandma's Almond Rusks and plum pie. All the words I've spoken, all meetings and memories were gone, only a pearl of glass showed its face to the world. Transperant and clear, fragile and frail, unarmed and naked on the stage of life. After awakening from death´s snare, a new vision, a new reality. A parachute jump from an endless sea of flowers to the pitch-black world. Words were not contained, but the beauty lived in a song, caresses, smells and visions. Everything had to be learned anew - the world was snatched away under my feet and I created a new foundation on which to stand. A life of wordless darkness and light, possibilities, openness and spaciousness, as an endless sea of flowers in an overgrown meadow.
/ Ingela

Snow Leopard

Jag tillbringade en natt med en snöleopard och insåg möjligheten att fortsätta min resa i ett kargt och då ensamt landskap. Jag följde spåren i himalyas bergs kedjor. Den iskalla Vinden fångade mitt väsen och jag tillät snökristaller att falla på min tunga - jag kommunicerade med ändlösa vidder. Världen var sagolikt vacker och mystiskt gåtfull. Snöleoparden kunde ryta, men gjorde det inte, den visade mig fromhet och visdom på sitt eget speciella vis. Den tassade runt, utan att visa sin bländande vita päls, jag kunde förnimma dess önskan att få vara ett med den ändlösa tystnaden en stund till. Snöleopardens vackra uppenbarelse i min dröm den natten var betytande för tilliten inför framtiden. Jag öppnade min slutna dörr på glänt och lät världen hälsa på. Rädslan och förtjusningen att vara fri bland ömma själar - att se allas kraft och möjlighet att utvinna visdom från svåra stunder. Jag tillbringade en natt med snöleoparden - jag var ett barn, men känslan finns fortfarande kvar, så klar och stark.
/Ingela
 
English
I spent a night with a snow leopard and realized the opportunity to continue my journey in a barren and lonely landscape . I followed the tracks in Himalyas mountain chains. The icy wind caught my being and I allowed snow crystals to fall on my tongue. I communicated with endless expanses. The world was stunningly beautiful, mysterious, enigmatic. The snow leopard was able to roar, but did not; it showed me piety and wisdom in its own special way. He tiptoed around, but did not display his dazzing white fur. I could sense a desire to be one with the endless silence a while longer. The Snow leopard's beautiful revelation in my dream that night was important for my deep trust about the future. I opened my closed door ajar and welcomed the world with fear and delight. I became free among tender souls—seeing everyone's power and ability to extract wisdom from difficult moments in life. I spent a night with the snow leopard when I was a child—but the feeling remains strong and clear.

/ Ingela
Kategori: Life Taggar: Ingela Axkrants, Snow leopard, dikt, leopard, poem, poetry;

Community time

We share so much laughter, tears, and love with each other, and are so grateful for all the good times together. Today, coffee, used clothes, sunshine, face painting, and many hugs at the Ängsbacka Cafe.
/Mia & Ingela