The Whitest White Light
Den vita natten är bländande ljus som den vitaste svan på spelgelblankt mörkt vatten. Månen smeker solens strålar - ingen härskar över ljuset eller skuggorna, de leker med varandra i fred som när den vita drottning stryker sin milda hand över morgon varm kind- väcker världen ur tystnadens vintersömn - allt vi glömt tinas upp och värmer den kalla och frusna hand. Om det finns en känsla av fastfrrusen tomhet, stanna ändå kvar - för då ler själens röst och poetens vilda och lustfyllda melodi väcker liv i döden. Det vitaste vitaste ljuset finns runt dig, som månens ljus runt solen när nattens mörker träder in.
The white night is dazzling with light, like the whitest swan on a mirror of dark water. The moon caresses sun beams - there are no rules about the light or shadows; they play with each other in peace. When the white queen slips her gentle hand over the morning, warmed cheek it evokes a world of silent winter sleep. Everything we had forgotten thaws and warms the frozen hand. If you sese a feeling of frozen emptiness, stay still and wait for the smiles of the voice of your soul and a poet's wild, passionate melody evoking life in death. The whitest whitest light is available, all around you, as the light of the moon surrounds the sun whenever the dark night enters. /Ingela