Fragrance of Love
Som en vind pust över redan slocknad glöd, kolnad aska och brända händer efter världens eld - melankoli och sveda- stilla död. Mörka skuggor vandrar förbi mitt hus, i dunkelt månljus. Tiden stannar, när tårar rinner på kinder så heta, efter smärtans stoft. Snart syns morgonrodnadens första glöd- kärlekens doft sveper in i rummet- vackra bubblor stiger mot himlen- jag går i ljuset efter anlagd brand- du håller min hand.
Like a wind gust of already extinct embers, coal-black ash and burnt hands after a baptism in the world's fire - melancholy and pain - still dead. Dark shadows walking past my house, in the dim moonlight. Time stops when hot tears flow on my cheeks, after these clouds of dust. Soon is dawn's first incandescent love: its fragrance sweeps into my room. Beautiful bubbles rise against the sky. I go into the light after passing this burning land... you hold my hand.
/Ingela