The Butterfly Arising

Hon omfamnar så stilla vindens vår, känner dess längtan från solvarm tår. Våra ögon dom möts, i den enda stunden-  den oförstörda öppenhet, långt borta från avunden och hat. Den eviga tid som du vet är här- ett ungdomens hjärta och all den kärlek du bär- det ska sluta slå innan gryningen vaknar, men dina ögon är för evigt blå som den ändlösa himmel-  klar som tystnadens sång. Du leker med den vackraste fjäril som livet gav och doftar kaprifolens ljuvliga nektars sav. Med vingar av skiraste guld du lyfter glad och fri, som en solväckt fjärils första vårdans, pigg och yr från smärtans grund till en blomstrande lund- du vet att du ska dö.
 
She quietly embraces this wind, feeling the yearning of sun-warmed toes. Our eyes meet in a time of unspoiled openness, far away from envy and hatred. The eternal time that you know is here—a youthful heart and all the love you carrying in it will soon stop beating, just before dawn's awakening... but your eyes are forever blue as the endless Heavenly clarity that silence sings. You play with the beautiful butterfly that life gives, and smell the honeysuckle sweet nectared sap. With the wings of the sheerest gold lifting happy and free, like a butterfly arising in the morning, refreshed and still a little dizzy from the pain of rebirth, alive with its pulsing instinct... you know you are going to die.
/Ingela
Kategori: Life, Poetry; Taggar: Ingela Axkrants, a beautiful life, birthing, death, dikt, mystical poetry, poem, poesi, poetry;
Kommentera inlägget här: