Secrets
Det finns de som gnager och de som göms i tystnaden genom livet, de smärtsamma hemligheterna som ej förmår att tala. Det finns hemligheter som glöder och blänker som känns i hjärtat, som dagssländans nyfikna och totala livsglädje, de första vingslagen. En nedgrävd skatt, som portioneras ut till några få värdiga, det guld jag bär. Mitt skrivande påminner om att gå runt och bära på en hemlig glöd, i mitt innersta rum ligger något och växer, som ibland behöver tas hand om som ett litet barn. Några få förtrogna får besöka rummet med skira väggar; vagga barnet en stund och kyssa godnatt. Insyn och kyla, värme och omtanke. Glöden och dagsländans vingslag i bröstet, vad händer med magin, när allt släpps ut och vad händer med det inre rummet om inget får vaggas i stillhet och gro i sin egen takt. Vad händer med ekot, när rummet i tomt?
There are those who groan in secret and are hidden in silence, not able to speak the painful secrets of their lives. There are some secrets that glow and glitter and are felt in the heart; which like mayflies are curious and enjoying their brief lives from their first wing beats. A buried treasure, which is dispensed to a few... the gold I happily wear. My writing is reminiscent of walking around and carrying a secret glow in my innermost room. It is barely growing, and sometimes needs to be taken care of as a small child. A few of my familiar friends may visit this room with its transluncent walls; rock the baby there for a while and kiss it goodnight. Transparency and cold, warmth and care — the glow... as mayfly wings beat in my chest. What about the magic, when everything falls into place? And what happens to this inner room if no one gets lulled into complacency, and each continues to germinate at their own pace? And then... what happens to the echos there, when the room is empty at last?
/Ingela