In the Little I Understand the Big
Den lilla snigeln kommer från ingenstans och rör sig långsamt framåt och tillbaks igen. Antennarna gör den uppmärksam på livet runtomkring. Det stora bladet ser lockande gott ut; det är så ljuvligt som trädens första grönska på våren. Det våta gräset pussar och varje ögonblick är nytt och snigeln lever en stund i ödmjukhetens land. Det tunga huset är den sanna verklighetens realitet i allt det sköra. Tiden den lyser med sin frånvaro och snigelns väg är lång. Bladet har vissnar, det finns inget att förstå? inget att förlora och inget mål att nå. Snigeln reser från ingenstans till ingenstans, långsamt framåt och tillbaks igen.
The small snail comes out of nowhere and slowly moves forward and back again. Antennas are aware of life all around. The large blade looks enticing plump; it's the wonderful first green of spring. The wet grass kisses and every moment is new for a snail that lives for a while in humility country. The heavy house is the true reality of all that is fragile. Meanwhile, the snail's path is long. The blade has withered; is there nothing to understand? Nothing to lose and no goal to reach. The snail traveling from nowhere to nowhere, slowly forward and back again.
/Ingela
Otroligt vacker bild