When buds burst into blom
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Vackra och tänkvärda ord från Karin Boye. Tänkte på våren idag under min morgonpromenad. Den känns så nära, trots att det fortfarande är december. Mina egna Knoppar som brister ut i skratt och gråt när naturen öppnar upp sin innersta källa. Jag liknar mig själv vid en knoppande vit orkide Idag. Både i vila och blomm, om vartannat. I vila efter julen och i blomster mot en ny vår. Oskuldsfull och med passion som en orkan. Tillgång till växande i smärtan när knoppen brister. Energin och kreativiteten kommer och går. Det är så vackert att känna blommans själ och kraft att veta när den behöver vila och växa. Doften av vår och regnet utanför påminner om sårbarheten och möjligheten. Javisst gör det ont när knoppar brister, Varför skulle annars våren tveka.... Oj det känns fysiskt i min kropp.
/Ingela
English
Yes, of course it hurts when buds burst. Otherwise why would spring hestitate? Beautiful and thoughtful words from Karin Boye. That sentence rose in my mind during my morning walk. Even if it's still December I have spring feelings. My own buds burst into laughter and tears, when nature opens up it´s inner source. I see myself as a white budding orchid today. Both at rest and blossoming. In a deep relaxation after christmas and in a flower mood, on my way to spring. Innocent and with passion like a hurricane. Access to growing in pain when buds burst. It is so very beautiful to feel the orchid´s soul and this power to know when it´s time to rest or grow. Yes, of course it hurts when buds burst. Otherwise why would spring hestitate. Oh I can feel it physically.
/Ingela
Karin Boyes dikter har alltid betytt mycket för mig och just den där är så speciell, för det gör verkligen vansinnigt ont när de där knopparna brister - men sen blir det ju så sagolikt vackert!
Fin nyårshelg till er!
Kram Christina