At Twilight
Molnens silkeslena vita händer, oskuldsfullt glider fram, smeker och ljusnar mina tankar, när du kysser min känsliga hud. Fingrar vandrar ner som höstens mogna löv, faller sakta från livets träd; tynar bort en stund för evig vila. Öppnar min själ till dödens bleka hud... mull, våt fuktig mark. Daggkåpe pärlor i pannan i tidig gryning. Solen lyser där bakom.... när tårar rinner och allt försvinner. Vill du älska mig till tröst i denna tysta höst?
Clouds silky white hands, innocently glide, caressing, and brightening my thoughts. You kiss my sensitive skin. Fingers wander down like ripe autumn leaves fall gently from the tree of life; languishing a while for eternal rest. Open my soul to death's pale skin... humus, wet moist soil. A lady's dewdrops on his forehead in the early dawn. The sun shines through when tears flow and everything disappears. Do you want to love me for comfort in this quiet autumn? /Ingela