Reality On the Big Screen
Foten når den vita ytan; på väg mot de vackra träden, där röda förmultnande rönnbär plötsligt faller av, som blod mot oskuldsfullhetens varma, ljuva nakenhet. Händer som förlorat sin känslighet, låter trötta män få strida i en värld full av uniformer. Den vita slöjans skimmer är nära den hårda asfalten, lik bloddroppar på skönhetens marmorvita bröst. Världen lider...
A foot reaches the white surface towards the beautiful trees, where red rotting berries suddenly fall off, like blood against innocent's warm, sweet nudity. Here are hands that lost their sensitivity, and sounds of weary men fighting in a world full of uniforms. A white veil shimmer is near to hard asphalt, like drops of blood on a beautiful marble's white breasts. The world suffers...
/Ingela