A Whispering

Någon säger... allt du gjort delas av oss alla, så känn dig överens med tiden och släpp min hand, vi kommer att mötas på annan strand. Någon viskar i ditt öra- Det är inte farligt att dö. Ett blekgult löv seglar mot marken och du drar ditt sista andetag. Jag öppnar fönstret och låter luften sakta fylla dig med evighetens ljus. Därute i mörkret tänds en ny stjärna och natten doftar döda löv som täcker dina spår på marken; försvunnet och uttorkat och allt är förlåtet. Någon gråter osynliga tårar av glädje för att du finns i lövet som faller mjukt och stilla. En röst säger att inget är ett under. Rösten är min.

(Remembering the death of an old man)

Someone says ... all you've done is shared by us all, so agree with this time and release my hand; we will meet in another place. Someone whispers in your ear, ‘It is not dangerous to die.’ A pale yellow leaf drifts towards the ground as you draw in your last breath. I open the window and let in a gentle, warm breeze to fill you with the light of eternity. Out there in the darkness shines a new star as the night smells of dead leaves that now cover your tracks on the ground. They are lost and crumpled, and all is forgiven. Someone is crying unseen tears of joy because you are in this leaf that falls softly and quietly. A voice utters nothing in wonder! The voice is mine.

/Ingela

Kategori: Death Taggar: 3 tips, Ingela Axkrants, death, dikt, död,, life poetry, love poetry, poem;
Kommentera inlägget här: