I know a lake that never storms

Photo by Blake Steele
Det finns en sjö som aldrig lämnar det oskuldsfulla, drömmande landet. Djupet förblir det samma och vågorna går aldrig upp och ner; stilla slummrar vattnet, där näckens rosor är i knopp. Sjön badar i sin egen skugga och på stranden står livet och ser på. Jag känner en sjö som aldrig stormar, men dess strider natten ser, när tunga tårar faller på ytan så blank.
 
There is a lake that never leaves the innocent, dreamy country. The depth forever remains the same, and its waves neither arise or fall. The suface rests, where nacken roses are in bud. This sea is bathing in its own shadows, while life is standing on its beach, looking through. I know a lake on which it never storms, even though its battles see the night, when heavy tears fall upon its shining surface.
/Ingela
 
Kategori: Life, Poetry; Taggar: Ingela Axkrants, poem, poem about lake, poetry;
ɑ n n i k ɑ:

Så fin bild!

Svar: Tack Annika. Det är min man som tagit bilden, han är en duktig fotograf.
Ingela Axkrants

Kommentera inlägget här: