Sulamit- My Friend
Du är i rummet brevid; endast den transperanta gardinen skiljer oss åt, som en vintersömn när naturen är som vackrast, och inte skyr den kalla vindens tid. Jag känner din doft, som när bladen fallit från trädkronans gren; nu gömd under snö. Nu sover marken, och din andedräkt värmer ett fruset hjärta. Tyst lägger sig livet och döden ner och allt är glömt, bakom det förflutnas dörr. Minnet efter dig förblir orört, som vit nysnö; faller dunlätt ner från trädet och jag går vidare.
You are in the next room, with only a transperant curtain separating us, like a winter sleep, when nature is at its best—never shunning the cold wind of time. I feel your scent, when the leaves have fallen from the tree crown branch and are now hidden under snow. Now the ground is sleeping, and your breath warms a frozen heart. Quiet settles down over life and death and everything is forgotten behind the door of the past. The memory for you remains untouched as white fresh snow; a dove-light of peace streaming down from the trees... and I move on.
/Ingela