When the Sun Kisses the Moon
Solen ringlande strålar lyfter i gryningen för att möta månens bleka vinterleende, där hjärtats rosa renhet, i frosten blänker. Oskuldsfull nakenhet i hjärtat, mitt i den vita brölloppsdansen. Från silversky spelar månen sin vackraste melodi med evig tacksamhet till solens magiska ljus och den sorgsna jorden betraktas med kärlek från hela himmelens sfär. Solen står framför och hans gyllene lockar faller över axlarna. Han omfamnar sin nakna, silver brud; ett bröllop i det blå.
The sun's curling beams arise at dawn to meet the moon's pale winter smile, while the heart's pink purity in the frost glitters. Innocent nakedness rests deep in the heart, where in the center of white Light is the wedding dance. From the silver sky the moon plays its beautiful melody with eternal gratitude to the sun's magical light, and the sad earth is regarded with love from all over the round sky. The sun steps foward, his golden curls falling over his shoulders, to embrace his naked, silver bride and wed her in the blue.
/Ingela